Mer om Jing

Jag har ju skrivit om Jing tidigare, lite sådär i förbifarten, men får ibland frågor om vad jag använder för att spela in mina undervisningsfilmer så därför lägger jag nu ut texten om Jing.

Jag vill först av allt klargöra att det är inte så att jag hittat Jing på egen hand eller kommit på själv att man kan använda det för att spela in undervisningsfilmer, det gjordes redan på mitt jobb när jag började här, så jag har ärvt tekniken av kollegor och företrädare. Det har också på senare tid blivit på modet här, inte helt otippat, att istället använda Adobe connect, så det är inte alldeles omöjligt att jag också går över till det vad det lider. Jag har dock tvekat, eftersom jag inte är alldeles säker på att Adobe connect, med alla dess avancerade möjligheter, faktiskt skulle tillföra något. jag vill ju faktiskt bara visa en webbresurs, eller visa hur man söker i en databas.

Nåväl, det om detta. Nu till själva Jing. Det är alltså som en mycket enkel och liten applikation som man installerar på sin dator och som man sedan kan använda för att både ta screenshots av delar av eller hela skärmen och för att filma det man gör på skärmen. Om man vill, så kan man ha Jing i en kant av sin skärm, som en liten sol, så att man alltid kan nå det och snabbt använda det. En del tycker solen är i vägen och då kan man ta bort den och ha tillgång till Jing som alla andra program, från startmenyn eller i ikonfältet i nederkant av skärmen (på PC då, hur detta ser ut i Mac vet jag inte). Jag gillar att ha solen, att programmet är så lättillgängligt och lätt att använda tycker jag är nästan hela poängen (det finns ju andra, liknande program). En viktig parameter att känna till är att har man gratisversionen av Jing så kan man bara filma i högst fem minuter. Jag har aldrig tyckt det har varit något problem med denna begränsning, snarare är det en tillgång att en utomstående faktor tvingar en att vara kort och koncis.

När jag gör mina små filmer, för att dema en söktjänst tex,  så börjar jag med att ta bilder med hjälp av Jing av det jag vill visa, dessa klistrar jag in i en PowerPoint. Sedan lägger jag till eventuella pilar i bilderna, samt skriver manus i anteckningsfältet. Sedan filmar jag bilderna, och läser upp mitt manus, och då tas ljudet upp samtidigt (mikrofon krävs förstås!). Det är ju en svaghet, att man inte kan lägga på och redigera ljudet separat, men det är ju som med allt annat, man får vad man betalar för.  Eftersom jag vill se mitt manus kan jag inte heller filma i visningsläge, utan filmar i redigeringsläget. Jag kan alltså inte heller dra nytta av animeringsmöjligheterna i PowerPoint, men det är inte heller något jag direkt saknat.

Nu kommer den informerade läsaren att undra, varför använder tokan inte PowerPoints inbyggda filmfunktion? Ja det kan man fråga sig. Det är väl delvis av vana, men delvis för att jag har fått för mig att ljudet kopplas till varje bild, på ett sätt som jag tror är lite osmidigt. Sen är det också så att Jing erbjuder möjligheten att publicera bilder och filmer på deras sajt, dvs, jag får en färdig länk som jag kan lägga in i vårt distansundervisningssystem och så är det klappat och klart. Det är helt enkelt oerhört lätt och smidigt att använda Jing och för mig har det hittills trumfat alla eventuella snajdiga funktioner som andra lösningar kan erbjuda.

Efter så här mycket prat om Jing känns det som att jag väl får bjuda på ett smakprov. Betänk då att detta är en film som riktar sig till en specifik målgrupp, våra internationella masterstudenter. Den ingår i ett introduktionsblock i deras distanskurs och är inte avsedd som nån slags allmän film som man lägger upp på Youtube eller så. Så gör inte det, är ni snälla :-).